I bland blir jag bara så himla upprörd, min näst yngsta fick ju som sagt sin Adhd diagnos för några veckor sedan.

Nu kan föräldrar till hans tidigare kompisar tycka att det är olämpligt att de umgås.

Varför??? Jo han har ju en diagnos nu!!! Men herre gud han är samma kille nu som tidigare.

Pratade lite med mamman till kompisen som förklarade att hennes man var orolig att min son skulle smitta av sig på deras son!!!

Vad trött jag blir på fördommar.

Jag förstår att vissa familjer håller sina barns diagnoser hemliga.

Mina barn är lika älskade av oss oavsett diagnos eller annat.

De är mina mirakel och jag är så tacksam att jag fått dessa gåvor.

I dag har vi haft en helt underbar dag, killarna har varit helt underbara.

Lite strul i skolan men inget allvarligt.

I dag har vi bakat knäckebröd, såg till att det blev samarbets övning av det hela.

Helt underbart, Sedan satt vi tillsammans och åt bröden.

I morgon är det gårdsfest på minis förskola, måtte de större hålla sig i skinnet. Har ju ingen som kan följa med så det blir jag och fyra barn.....

I kväll har det varit kaotiskt som vanligt på måndagen.

Näst yngsta hann få ett utbrott och kastade storebrors ps2 i väggen   

vad gör man??? jo försöker tala lugnande så att inte fler saker flyger iväg, efter ett tag blev det lugnt och han gick och lade sig och vilade. Det tar enormt på krafterna på både barn och vuxen vid ett utbrott. Efter en timme kom han ner och bad storebror om ursäkt.

Kruxet var att besöket jag hade hemma när utbrottet kom tyckte att jag daltade med gossen när jag försökte häva utbrottet....

Om jag daltar i det läget så okej då, men syskonens säkerhet är viktigast i ett sådant läge.

Det funkar inte att bemöta ilska med ilska det eskalerar bara då.

ibland skulle jag vilja skicka alla runt om mig på kurs eller ännu bättre....

Byta familj i en vecka eller två så lovar jag att de också "daltar" för att häva utbrottet.

kvällen fortlöpte utan några problem och vi hade en trevlig middag tillsammans och en mysig läs stund på kvällen.

Tänk vad fort man kan byta sinnes stämning   

Jag har provat att blogga förr men inte funnit glädjen i det, kan ju bero på att jag då skrivit om mig själv och våra djur..... hur kul e det att läsa/skriva om.

Nu kommer jag skriva om mina barn, deras diagnoser och våran kamp. Självklart kommer jag skriva om våran glädje också.

Min äldsta har Adhd/autism. Fick adhd diagnosen för 7 år sedan och autismen kom i påskas, ja den kom ju inte på posten utan utredningen var ÄNTLIGEN klar då.

Han är en komplex ung man med mkt glädje,oro, och livs nyfikenhet.

Min näst äldsta har MMC/ Epilepsi, föddes för 9år sedan mes MMC och har sedan födseln opererats 7 gånger, nu är det snart dags igen =( Epilepsin visade sig första gången för 8år sedan med ett grand mal som debut.

En ung man med enorm livs glädje  och kämpar för att visa att han visst KAN!!!

Min näst yngsta har även han Adhd, fick sin diagnos på pappret för en vecka sedan. En bestämd ung man med mycket humör och humor. Hans motto är Livet är en fest, så länge det sker på mina villkor.

Alla barn är olika oavsett diagnos och ursprung så det jag skriver om här är hur VÅRAN vardag ser ut.

Vi bor på landet vilket är otroligt skönt, inga grannar som klagar eller stör, alla som har flera barn vet att barn kommer ihop sig ibland oavsett om de har diagnos eller ej.

Idag är en ny dag i mitt liv, nu ska jag inte längre bära allt inom mig utan ni får ta del av en del.